Havängsvandring den 6 augusti 2008

Fiskar i ån

Ämnet för dagen var livet i och på Verkeån. Det var ekologiprofessor Christer Brönmark från Lunds Universitet som ledde vandringen. Vi började vandringen vid laxtrappan där exkursionsledaren började med att berätta om öringen. Det finns två varianter av öringen i Verkeån: havsöring och bäcköring. Bäcköringen finns framförallt ovanför Hallamölla. Öringen vill ha steniga bottnar och kräver syrerika vatten. De är i huvudsak territoriella när de inte vandrar. De lever på i huvudsak små kräftdjur och insektslarver. De lever på på ” driften” d.v.s. det som passerar eller faller ner. Mycket nedfall sker från träden. Öringen lever 2 år i ån. Efter 2 år förändrar den sin fysiologi och vandrar ut till havet. Det gäller inte alla öringar. En hel del hanar stannar kvar.

Det man vet om öringen i Verkeån vet man mycket genom den senaste heltidsfiskaren. Gunnar Svensson. Man har också märkt öringar med metallbrickor i fenorna för att kunna följa deras vandringar. När öringarna vandrar ut till havet kallas de smolt. Man har forskat en hel del kring hur de hittar tillbaka till den å de föddes i. Det är i huvudsak lukt och smaksinnet som gör att de hittar. Öringen har ett luktsinne motsvarande en fotbollsplan att jämföra med människan som motsvaras av ett frimärkes storlek. När öringarna varit 2 år ute i östersjön letar de sig tillbaka för att leka. Vandringen börjar i juni och håller på till oktober-november. Mycket regn och pålandsvind ökar sannolikheten att få se hoppande öringar.

Det är honan som letar upp lekplatsen. De vandrar upp till Hallamölla. Sedan väntar honan på att hanen sak komma med sin mjölke. Rommen ligger i gropen till våren. Syresättningen är även då viktig. Det är i huvudsak honorna som ger sig ut ull havet. Det behöver äta upp sig inför romläggningen. Detta styrs i huvudsak genetiskt. Det finns hela tiden olika strategier - Att stanna i tryggheten men kanske lida brist på mat eller att ge sig ut till havet där det finns gott om mat men också många faror. Cirka 10 000 lämnar Verkeån.

Hotet mot åarna är föroreningar och utfiskning. Verkeån är relativt ren och det finns inte mycket industrier och jordbruk längs ån.Öringen blir cirka 5-6 år och 70 – 80 cm lång. De är 4 år när de vandrar in i ån för att leka.

 Andra fiskar i Verkeån:

Stensimpa/ulk. En bottenfisk, som inte har någon simblåsa. Nattaktiv. Det är hanen som står för huvudansvaret vid parningen. Hanen gräver en grotta. Ju större grotta desto fler honor lockas dit.
Elritsa. Blir 10 – 15 cm lång. Är en av de mesta försurningskänsliga arterna. Leken sker i maj-juni. Då skiftar hanen färg och blir lysande röd på buksidan.
Bäcknejonöga. Har broskskelett och är en primitiv fisk. Ligger nedgrävd i segment. Filtrerar bakterier m.m. Kan bli 5- 6 år. När de ska leka tillbakabildas mag- och tarmkanalen. De dör sedan.
Vid utloppet kan man även finna abborrar, gäddor och skruppskäddor.
 

 Fåglar som är speciella i Verkeån:

Forsärla  Kungsfiskare  Strömstare

 Bottenfaunan

Småkryp i vatten är anpassade för olika levnadssätt. Olika varianter där vattnet är trögflytande jämfört med snabbflytande. Olika anpassningar för att hålla sig fast.
Märlkräftan –generalist, kannibal, använder luktsinnet i vattnet. Nattaktiva om det finns fisk i vattnet. Sker ej någon fullständig förändring (metamorfos)

De flesta insekter genomgår fullständig förändring. Dagsländor. Lever nedgrävd.
På stjärten har de gälblad som de har ovanför botten. Har både vatten och luftstadium.

Bäckslända – indikator på att det är gott om syre och friskt vatten. Fjädermygga. Lever också nedgrävd. Har eget hemoglobin som gör att de kan leva där det är rist på syre. Är effektiva i sin syreupptagning.
Nattsländor. Bygger olika hus för att skydda sin bakdel. I rinnande vatten har de stenhus.
Hydropsyche – vattenspöke. Rovlevande. Bygger nät.

Hattsnäcka.
Vi håvade sedan längst ut vid utloppet. Vi hittade mycket märlkräftor och dagsländor. Vi fick även upp en lite skrubbskädda.

Än en gång ett stort tack till Christer för en trevlig vandring!